När aktieägaren är kund: Balansgången mellan likhetsprincipen och affärsmässighet

I mindre och medelstora aktiebolag är det mycket vanligt att aktieägarna har flera olika roller i verksamheten. Det är inte ovanligt att en och samma person är grundare, storägare, styrelseledamot och dessutom fungerar som kund eller leverantör till det egna bolaget. Även om dessa transaktioner och samarbeten ofta sker i all välmening för att underlätta samarbetet eller stötta bolaget, skapar denna dubbelroll en juridisk och ekonomisk riskzon som många företagare förbiser. Att erbjuda förmånligare villkor till en aktieägare jämfört med vad externa kunder får betala är nämligen inte bara en intern rättvisefråga. Det är en hantering som regleras mycket strikt i svensk lagstiftning, närmare bestämt genom aktiebolagslagen (ABL). Denna lagstiftning träffar alla svenska aktiebolag och syftar till att skydda såväl bolagets eget kapital som minoritetsägare och borgenärer från att bolagets värden urholkas på ett otillbörligt sätt.

När gränsen mellan att vara ägare och att vara kund suddas ut uppstår snabbt situationer som kan få allvarliga ekonomiska och juridiska konsekvenser för både bolaget och de enskilda individerna. Den centrala spelregeln i svensk aktiebolagsrätt som styr detta är den så kallade likhetsprincipen, vilken återfinns i 4 kap. 1 § aktiebolagslagen. Denna princip slår fast att alla aktier i ett bolag har lika rätt, om inte något annat har bestämt och skrivits in i bolagsordningen. I praktiken innebär det att bolaget är förbjudet att vidta åtgärder som ger en otillbörlig fördel till en specifik aktieägare på bolagets eller de andra aktieägarnas bekostnad. När en delägare köper en produkt eller en tjänst av det egna företaget måste denna transaktion därför alltid ske på strikt marknadsmässiga villkor.

Om du som företagare väljer att sälja en produkt eller utföra en tjänst billigare till en aktieägare än vad du skulle ha gjort till en helt oberoende extern kund, kan den ekonomiska mellanskillnaden i lagens mening betraktas som en maskerad vinstutdelning. Enligt aktiebolagslagen måste alla vinstutdelningar följa mycket specifika och formella procedurregler för att vara giltiga. Beslutet om utdelning måste fattas på en bolagsstämma, det måste finnas tillräckligt med fritt eget kapital i bolaget och utdelningen måste kunna försvaras med hänsyn till bolagets konsolidationsbehov och likviditet. Om man går runt dessa regler genom att ge rabatter eller förmånliga priser till ägarna riskerar företaget allvarliga konsekvenser från Skatteverket och i civilrättsliga tvister.

För det första påverkas bolaget och ägaren av betydande skatterättsliga risker. Skatteverket har som uppgift att granska transaktioner mellan närstående parter och kan vid en granskning välja att omklassificera den dolda rabatten. Om ägaren anses ha fått en förmån som inte är marknadsmässig kan mellanskillnaden beskattas som en utdelning. Skulle aktieägaren dessutom vara anställd i bolaget är risken stor att Skatteverket i stället klassificerar rabatten som en skattepliktig löneförmån. För bolagets del innebär detta att man tvingas betala arbetsgivaravgifter på förmånens värde, och för den enskilde ägaren leder det till vanlig inkomstbeskattning. Utöver dessa efterkrav tillkommer nästan alltid ett skattetillägg, vilket fungerar som en straffavgift och kan uppgå till betydande belopp.

För det andra skapar felaktiga prissättningar stora civilrättsliga risker, särskilt i bolag med flera delägare. Om minoritetsägare anser det bevisat att bolagets tillgångar och förmögenhet har minskat på grund av att en majoritetsägare har beviljats förmånliga villkor, kan de vidta rättsliga åtgärder. Det finns en lagstadgad möjlighet för bolaget att kräva att transaktionen ska återgå. Det innebär att den gynnade aktieägaren blir skyldig att betala tillbaka mellanskillnaden upp till marknadspriset till bolaget.

Därtill sträcker sig ansvaret till bolagets ledning. Om styrelsen eller den verkställande direktören har medverkat till eller godkänt en transaktion som strider mot likhetsprincipen eller bolagsordningen, kan de ställas till personligt skadeståndsansvar. De blir då personligen skyldiga att ersätta den ekonomiska skada som bolaget har lidit till följd av den icke-marknadsmässiga affären. Det är ett tungt ansvar som kan bli personligt kännbart för den som sitter i styrelsen och som har godkänt kompispriser till sina medgrundare. Slutligen finns det även en risk att beslut som har fattats på en bolagsstämma, och som rör sådana här förmåner, klandras i domstol av ägare som anser att beslutet strider mot likhetsprincipen.

För att navigera säkert i detta landskap och undvika de juridiska och skattemässiga minorna måste styrelsen och företagsledningen konsekvent tillämpa den så kallade principen om armlängds avstånd. Denna princip innebär i korthet att alla transaktioner och avtal mellan bolaget och dess aktieägare ska utformas och genomföras på exakt samma villkor som om parterna varit helt oberoende av varandra. Det ska inte finnas några spår av vänskaps- eller ägarförhållanden i prissättningen eller i avtalsvillkoren.

Ett av de absolut viktigaste stegen för att göra rätt är att hålla en mycket hög nivå på dokumentationen. Det räcker inte att ha en muntlig överenskommelse om att en affär är affärsmässig. Ni bör alltid upprätta skriftliga avtal vid alla transaktioner där en ägare är inblandad som kund eller leverantör. I dessa avtal ska det tydligt framgå hur prissättningen har bestämts och på vilka grunder den anses vara marknadsmässig. Om ni säljer en produkt till ett visst pris till en ägare bör ni kunna visa skriftliga offerter, prislistor eller historiska transaktioner med externa kunder som bevisar att priset är detsamma för alla på marknaden.

Transparens är ett annat nyckelord i detta sammanhang. Styrelsen måste hållas fullt informerad om alla transaktioner där närstående eller ägare är inblandade. När det handlar om större eller mer betydande transaktioner krävs det ofta att frågan tas upp och protokollförs vid ett formellt styrelsemöte. I styrelseprotokollet ska det klart och tydligt framgå varför affären är affärsmässigt motiverad för bolaget och hur styrelsen har säkerställt att villkoren är marknadsmässiga. Det är också viktigt att den jävige styrelseledamoten, det vill säga den aktieägare som är part i transaktionen, inte deltar i styrelsens handläggning eller beslut i frågan.

Om ni ändå vill erbjuda rabatter till en aktieägare måste dessa baseras på helt objektiva och generella kriterier som är tillgängliga för alla kunder. Det kan exempelvis handla om volymrabatter, där den som köper en stor mängd varor får ett lägre styckepris, eller ramavtal med särskilda villkor vid långvariga samarbeten. Det avgörande är att en extern kund som uppfyller samma volym- eller samarbetskrav skulle erbjudas exakt samma rabatt. På så sätt blir rabatten affärsmässigt motiverad och strider inte mot likhetsprincipen eftersom den inte baseras på ägandet i sig utan på affärens faktiska karaktär.

Slutligen bör man aldrig tveka att söka extern expertis när osäkerhet råder. Att värdera komplicerade tjänster eller unika produkter kan vara svårt, och gränsen för vad som är marknadsmässig är inte alltid helt skarp. Genom att ta hjälp av en kvalificerad jurist eller en auktoriserad revisor i ett tidigt skede kan ni få en oberoende bedömning och hjälp med att utforma avtalen på ett korrekt sätt. Det är en billig försäkring för att säkerställa att transaktionerna inte kan ifrågasättas av Skatteverket eller missnöjda delägare i efterhand, vilket sparar både tid, pengar och interna relationer i bolaget.