Del 5. När delägarna blir osams

Just nu, i tider när marknadsförutsättningar och ekonomiska villkor snabbt skiftar, ställs många företagarsamarbeten inför helt nya utmaningar. Ett kompanjonskap börjar nästan alltid med en gemensam vision, fylld av energi och en stark tro på varandras förmåga. Det är i denna fas av samstämmighet som grunden för företaget läggs. Men i takt med att verksamheten växer, ekonomiska förutsättningar förändras eller delägarna utvecklar olika personliga mål, kan det tidigare så friktionsfria samarbetet sättas på hårda prov.

Oenighet i ett bolag är inte i sig ett tecken på att kompanjonskapet har misslyckats. Tvärtom kan olika åsikter och perspektiv leda till bättre beslut om de hanteras på rätt sätt. Frågan är inte om ni kommer att tycka olika, utan snarare hur ni hanterar dessa konflikter när de uppstår – och om ni har haft framsyntheten att förbereda er innan situationen blir akut.

Det bästa sättet att hantera framtida konflikter är att reglera dem medan relationen fortfarande är god. Ett genomtänkt och juridiskt bindande kompanjonsavtal minskar osäkerheten och skapar en tydlig spelplan för hur delägarna ska agera när åsikterna går isär. Avtalet bör inte bara reglera ägandet i sig, utan också i detalj beskriva hur beslut fattas, hur arbetsinsatser värderas och hur låsta situationer ska lösas praktiskt. Enligt svensk lagstiftning, såsom aktiebolagslagen (2005:551), finns det vissa grundläggande regler för beslutsfattande, men dessa är sällan tillräckligt anpassade för att lösa personliga konflikter mellan delägare i ett mindre eller medelstort företag.

När ni utformar ert kompanjonsavtal är det viktigt att ta ställning till en rad centrala frågor. För det första måste ni bestämma vilka beslut som kräver absolut enhällighet och vilka som kan avgöras med enkel eller kvalificerad majoritet. Detta förhindrar att bolaget hamnar i ett dött läge där inga beslut kan fattas. För det andra behöver ni reglera vad som händer om en delägare vill sälja sina andelar eller helt lämna bolaget. Hur ska aktierna eller andelarna värderas vid en sådan exit? Att ha en förutbestämd värderingsformel förhindrar utdragna tvister om bolagets värde.

Vidare måste avtalet reglera vad som gäller vid oförutsedda händelser såsom långvarig sjukdom, dödsfall eller annan frånvaro. Det är också nödvändigt att definiera hur en delägare får agera om denne vill starta eller arbeta i en konkurrerande verksamhet, samt hur eventuella tvister ska hanteras och vem som ska stå för de juridiska kostnaderna. Varje kompanjonsavtal behöver skräddarsys efter bolagets unika verksamhet, ägarstruktur och delägarnas specifika behov. Att förlita sig på generiska standardmallar från internet kan ge en falsk trygghet, då viktiga villkor alltid bör granskas och anpassas av en affärsjurist.

Det finns flera beprövade metoder för att bygga in en strukturerad process för tvistelösning direkt i kompanjonsavtalet. Dessa modeller kan användas var för sig eller kombineras för att skapa ett system som passar just er ägargrupp:

1. Förhandlingsklausul Delägarna ska vid en uppkommen tvist först och främst förbinda sig att försöka lösa oenigheten genom ett strukturerat samtal, där parterna vid behov kan ta hjälp av sina respektive juridiska ombud för att nå en kompromiss.

2. Medling Här tar parterna hjälp av en opartisk och extern medlare som underlättar dialogen och hjälper till att hitta en frivillig lösning. Medlaren har dock ingen befogenhet att fakta beslut åt parterna, utan fungerar enbart som en katalysator för samförstånd.

3. Expertavgörande Denna metod är särskilt användbar för mycket specifika och avgränsade frågor, till exempel när parterna är oense om värdet på bolaget eller en specifik redovisningsfråga. En oberoende sakkunnig får då i uppdrag att fatta ett bindande beslut i just den frågan.

4. Trappstegsmodell Det är en processuell lösning där tvisten stegvis eskalerar från interna förhandlingar till extern medling, och först därefter, om ingen lösning har nåtts, går vidare till ett formellt skiljeförfarande eller allmän domstol.

5. Skiljeklausul Detta innebär att tvister inte får dras inför allmän domstol, utan ska avgöras av en eller flera privata skiljedomare. Fördelen är att processen är konfidentiell och går snabbare, men det kan också bli mycket kostsamt för de inblandade.

6. Förenklat skiljeförfarande Detta är en mer begränsad och mindre kostsam variant av det ordinarie skiljeförfarandet, vilket kan passa bra för mindre tvister, men det kräver ändå att parterna noga väger kostnaderna mot det potentiella utfallet.

7. Auktion mellan delägarna Om samarbetet har havererat fullständigt och ingen vill ge sig, kan avtalet föreskriva en intern auktion där delägarna får lämna bud på varandras andelar enligt en strikt reglerad process. Den som bjuder högst köper ut den andre.

8. Köp-eller-sälj-klausul Här anger en delägare ett specifikt pris för andelarna, och den andra delägaren tvingas då välja mellan att antingen köpa den förstnämndes andelar eller sälja sina egna till det angivna priset. Denna modell kan dock bli djupt orättvis om delägarna har mycket olika ekonomiska förutsättningar.

9. Förköps- eller hembudsklausul Denna reglerar att en delägare som vill sälja sina andelar först måste erbjuda dem till de befintliga delägarna till ett pris och på villkor som fastställts i förväg i avtalet, innan de kan säljas till en extern part.

10. Utköps- och värderingsmekanism Denna modell anger exakt under vilka omständigheter en delägare kan tvingas sälja sina andelar, hur värdet på dessa andelar ska beräknas samt hur utbetalningen ska ske tidsmässigt för att inte tömma bolagets likviditet.

Var och en av dessa modeller har sina specifika för- och nackdelar. En lösning som fungerar utmärkt för ett bolag med två helt jämnstarka delägare är sällan optimal för ett företag med flera mindre minoritetsägare eller där det råder stora skillnader i ekonomisk styrka mellan parterna.

När alla interna försök och avtalade steg har uttömts utan resultat, återstår ofta bara att låta tvisten avgöras rättsligt. De tre huvudsakliga vägarna för detta är allmän domstol, skiljeförfarande eller en särskild sakkunnig prövning.

En process i allmän domstol, som inleds i tingsrätten och vid ett överklagande kan gå vidare till hovrätten, följer offentliga spelregler. Det innebär att handlingar och domar blir allmänna handlingar, vilket kan skada bolagets rykte under pågående tvist. En domstolsprocess kan också ta mycket lång tid. Skiljeförfarande är det vanligaste alternativet i näringslivet om parterna har avtalat om detta på förhand. Processen är inte offentlig, vilket skyddar affärshemligheter, och skiljedomen är som regel slutgiltig och kan inte överklagas. Nackdelen är att parterna själva måste betala för skiljedomarna och administrationskostnaderna, vilket kan bli mycket kostsamt. En särskild sakkunnig prövning är i sin tur begränsad till specifika sakfrågor och är sällan en lösning för en helhetskonflikt.

Ett av de vanligaste misstagen bland delägare är att använda enkla standardavtal som laddats ner gratis. När en konflikt väl uppstår är avtalen ofta för luddiga för att ge någon faktisk vägledning. En utdragen tvist i domstol eller skiljenämnd kan då snabbt bli en förödande ekonomisk smäll för parterna i form av skenande juridiska ombudskostnader – resurser som i stället hade kunnat investeras i att utveckla verksamheten.

Vilket rättsligt alternativ som är bäst eller ens möjligt beror helt på bolagsformen, vad tvisten rör och vad som faktiskt står i ert gällande avtal. Det är därför helt avgörande att söka professionell juridisk rådgivning i ett tidigt skede, innan motsättningarna har blivit så djupa att ingen av parterna längre är villig att kompromissa.

Det absolut bästa skyddet mot en långdragen, kostsam och energidränerande delägartvist är att våga prata om de svåra frågorna medan ni fortfarande är överens och samarbetet fungerar som bäst. Ett tydligt, skräddarsytt kompanjonsavtal är ingen garanti för att ni aldrig kommer att bli osams, men det ger er en ovärderlig karta och kompass för hur ni ska agera och ta er vidare när stormen väl blåser upp.

För att säkra ert företag bör ni som delägare redan under nästa strategimöte avsätta tid för att gå igenom ert nuvarande kompanjonsavtal. Ställ er frågan om avtalet faktiskt ger svar på vad som händer om en av er vill lämna bolaget imorgon eller om ni hamnar i ett dött läge i en kritisk fråga. Om svaret är nej, eller om ni helt saknar avtal, är det hög tid att boka ett möte med en kvalificerad jurist för att skriva ett avtal som är anpassat efter just er verksamhet.