Del 1. Problem med kompanjonsavtal när bolaget behöver mer pengar

Tänk dig följande scenario: Bolagskassan ekar tom och räkningarna hopar sig. En av delägarna är beredd att omedelbart skjuta till kapital för att rädda verksamheten. En annan vill inte, eller har helt enkelt inte råd. Vad som börjar som en tillfällig svacka eskalerar på några dagar till ett infekterat ställningskrig.

När ett företag får ont om pengar kan oenighet mellan ägarna snabbt bli ett betydligt större problem än själva finansieringsbehovet. Om kompanjonsavtalet är otydligt blir följden ofta låsningar och försämrade relationer, vilket i värsta fall tvingar verksamheten att dra ned eller avvecklas.

Ett kompanjonsavtal – ofta kallat aktieägaravtal i ett aktiebolag – bör därför aldrig bara beskriva hur samarbetet fungerar när allt går bra. Det måste också ange exakt vad som ska hända när bolaget behöver mer pengar.

Ett av de vanligaste problemen i ägarledda bolag är att avtalet inte klargör om ägarna faktiskt är skyldiga att finansiera bolaget. Det är vanligt att delägarna har helt olika uppfattningar: någon tror att alla måste bidra efter sin ägarandel, medan en annan ser tillskott som helt frivilliga.

I ett aktiebolag är ägarna som utgångspunkt inte personligt ansvariga för bolagets skulder. Att äga aktier innebär inte i sig en skyldighet att skjuta till mer pengar. Ska en sådan förpliktelse gälla måste den följa av avtal eller särskilda åtaganden. Därför bör formuleringarna granskas noga.

Ett välskrivet avtal måste ge raka svar på: - om ägarna måste bidra med ytterligare kapital - hur stort belopp varje ägare kan behöva bidra med - om bidrag ska följa ägarandelarna - hur och när ett finansieringsbeslut ska fattas - vad som händer om en ägare inte kan eller vill delta

När bolaget behöver finansiering kan ägarna bidra på olika sätt. Varje metod påverkar både balansräkningen och ägargruppen på olika sätt:

• Lån från ägare: Kan ge bolaget snabba pengar utan att ägarandelarna förändras. Men då krävs glasklara villkor för ränta, återbetalning, eventuell säkerhet och hur lånet förhåller sig till bolagets övriga skulder.
• Aktieägartillskott: Stärker bolagets egna kapital direkt. Tillskottet kan vara villkorat eller ovillkorat, vilket avgör om och när pengarna kan betalas tillbaka. Ett tillskott förändrar inte automatiskt ägarandelarna, även om bara en ägare betalar.
• Nyemission: Bolaget ger ut nya aktier i utbyte mot kapital. Om inte alla ägare deltar minskar deras procentuella ägarandel. En sådan utspädning kan vara rimlig, men den får inte komma som en överraskning. Avtalet och bolagsordningen bör reglera beslutsprocessen och företrädesrätten.

Det är inte alltid ovilja som ligger bakom när en ägare avstår från att skjuta till pengar. En delägare kan sakna personliga medel, ha andra ekonomiska åtaganden eller anse att bolagets risknivå har blivit för hög.

Om avtalet bara säger att alla ska bidra proportionellt, utan att ange vad som händer när någon inte kan betala, uppstår lätt en svårlöst konflikt. De övriga ägarna vill kanske låna ut pengar, medan den delägare som inte kan bidra oroar sig för att förlora sitt inflytande.

Avtalet förebygger dessa oklarheter genom att ange vilka alternativ som finns. Det kan till exempel stå att övriga ägare får skjuta till pengar som lån, att bolaget får söka extern finansiering eller att en nyemission kan övervägas. Om uteblivet deltagande ska kunna leda till utspädning eller andra konsekvenser måste det hanteras tydligt och rättsligt korrekt.

Finansieringsfrågor kan leda till att bolaget fastnar i ett totalt dödläge. Kanske kräver avtalet enhällighet för större beslut, men en ägare lägger in sitt veto mot varje nytt kapitalbehov. Då kan bolaget snabbt förlora förmågan att betala löner, leverantörer eller andra löpande kostnader.

En fungerande beslutsordning bör ange vem som får föreslå finansiering, vilket underlag ägarna ska få och hur beslut fattas. För större belopp kan det vara lämpligt att kräva en särskild majoritet, men det behöver vägas mot risken för att en minoritetsägare blockerar helt nödvändiga beslut.

Avtalet kan även innehålla en process för att hantera oenighet, till exempel förhandling mellan ägarna, medling eller en reglerad möjlighet för en ägare att sälja sina aktier. En sådan utköpsklausul måste dock utformas med stor omsorg, så att säljande part inte drabbas av otydliga värderingar eller finansieringsproblem vid utköpet.

Kapitaldiskussionen handlar inte bara om vad ägarna tycker är rättvist. Styrelsen har ett lagstadgat ansvar att följa bolagets ekonomiska situation och agera omedelbart vid risk för kapitalbrist.

I svenska aktiebolag blir reglerna om kontrollbalansräkning aktuella så fort det finns skäl att anta att det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Försummar styrelsen detta kan ledamöterna bli personligt betalningsansvariga för bolagets uppkommande skulder.

Om bolaget inte kan betala sina skulder i rätt tid, och detta inte är tillfälligt, föreligger obestånd. Då måste styrelsen snabbt utreda läget och överväga rekonstruktion eller konkurs. Ägarna kan inte utgå från att ett löfte om framtida finansiering räcker för att skydda bolaget eller styrelsen från de rättsliga konsekvenserna av insolvens.

Ett genomarbetat avtal fungerar som en krockkudde. Se till att reglera följande punkter innan kassan är tom:

1. Finansieringsbehov: Hur behov av mer kapital ska identifieras och presenteras.
2. Bidragsskyldighet: Om ägarna måste bidra, och i så fall inom vilka gränser.
3. Finansieringsformer: När lån, aktieägartillskott, nyemission eller extern finansiering får användas.
4. Uteblivet deltagande: Vad som händer om en ägare inte kan eller vill bidra.
5. Beslut och tidsfrister: Hur snabbt ägarna måste ta ställning och vilka majoritetskrav som gäller.
6. Konfliktlösning: Hur parterna går vidare om de inte kommer överens.
7. Värdering och utträde: Hur aktier värderas om en ägare vill lämna eller köpas ut.

Villkoren måste stämma överens med bolagsordningen och de beslut som fattas enligt aktiebolagslagen. Avtalet bör också vara realistiskt: en långtgående finansieringsplikt hjälper föga om ägarna saknar faktisk möjlighet att betala.

Den bästa tidpunkten att reglera extra finansiering är innan bolaget befinner sig i en akut kris. Ägarna kan då jämföra alternativ, bedöma riskerna och komma överens utan att pressas av en nära förestående betalning.

Om bolaget redan har svårt att betala sina räkningar bör styrelsen omedelbart söka kvalificerad ekonomisk och juridisk rådgivning. För ägarna är det samtidigt avgörande att gå igenom kompanjonsavtalet, bolagsordningen och eventuella tidigare finansieringsåtaganden innan nästa beslut fattas.