Lönekrav på 3,9 procent – pröva företagets lönebudget

Industrifacken presenterade den 2 november ett krav på 3,9 procent i ett ettårigt avtal. De vill också förkorta arbetstiden inom det totala utrymmet. För svenska företagare är utspelet en signal att pröva kommande personalkostnader, men ännu finns inget nytt avtal att lägga till grund för lönebesked.

Facken motiverar sitt utspel med att industrins konkurrenskraft har stärkts och att lönsamheten ger utrymme för högre reallöner. Arbetsgivarsidan invänder att förutsättningarna skiljer sig kraftigt mellan företag och branscher.

För den som driver företag är skillnaden mellan ett förhandlingskrav och ett slutligt avtal central. Siffran 3,9 procent är inte en beslutad löneökning och säger inte heller vad varje enskild anställd ska få.

Eftersom industrins uppgörelse är normerande kan förhandlingarna få betydelse även för företag inom andra delar av ekonomin. Det egna kollektivavtalet och dess utformning behöver därför stå i centrum när lönebudgeten uppdateras.

Unionens ordförande Peter Hellberg beskriver fackens utgångspunkt så här:

IKEM:s förhandlingschef Claes Arenander ser i stället en splittrad situation, där vissa medlemsföretag utvecklas väl medan andra har stora problem. Han varnar för att stigande kostnader kan göra att internationella koncerner placerar investeringar utanför Sverige.

Även arbetsgivarföreträdare inom livsmedel, trä och möbler samt gröna näringar pekar på pressade marginaler. Deras invändning är att ett gemensamt märke måste fungera också för företag som ännu inte har återhämtat sig.

Det är parternas bedömningar inför förhandlingarna, inte ett fastställt besked om hur sysselsättning eller investeringar kommer att utvecklas.

Arbetstidsfrågan kan bli viktig för företagets planering. Facken vill att ytterligare ledighet ska rymmas inom kravet, medan arbetsgivarna motsätter sig att mer löneutrymme växlas mot kortare arbetstid.

För ett företag med fasta öppettider eller bemanningskrävande produktion kan färre arbetstimmar innebära ett behov av att ändra scheman eller ordna ersättare. Därför räcker det inte att bara pröva en procentsats på månadslönerna.

Gör i stället separata beräkningar för löner, lönerelaterade kostnader och eventuell förändring av tillgänglig arbetstid. Håll isär dessa poster för att undvika att räkna samma avtalskostnad två gånger.

Nästa steg är att kontrollera vilket avtal företaget omfattas av, när lönerna ska ses över och vilka arbetstidsregler som redan gäller. Pröva sedan hur olika kostnadsutfall påverkar marginaler och likviditet.

Använd 3,9 procent som ett möjligt budgetscenario, inte som ett löfte till personalen eller en beslutad kostnadsökning. Uppdatera kalkylen när parterna har enats och det står klart hur utrymmet fördelas mellan lön och andra villkor.